Djurholmen på Hallandsåsen

Tweet

Allhelgonahelg och jag packade lite jobb, dator, katter och mössa och körde norrut. På lördagen skulle jag till mamma i Båstad men tills dess hade jag inga direkta planer mer än att jag hade lite jobb med mig. Min arbetsplats var stängd torsdag och fredag vilket inträffar några gånger per år och då jobbar jag hemifrån eller som nu bortifrån.... Jag svängde av E6 vid Margretetorp och körde igenom Hjärnarp och upp mot åsen. Fört blev det en sväng till Västersjön men där hittade jag ingen bra plats att ställa mig på så jag fortsatte upp mot Djurholmen. När jag svängde ner på den smala vägen mot p-platsen hade det redan börjat mörkna och jag hoppades att jag inte skulle få möte på den kanske 1 km långa sträckan. Men, det fick jag såklart ungefär mitt på. Den mötande bilen var juste nog att ta backandet på sin lott så därför slapp jag och vinkade ett tacksamt tack när jag kom fram och vi möttes. Parkeringsplatsen var tom och jag körde in på den och bestämde mig trots mörkret att vända vända bil och husvagn så att jag stod med nosen utåt. Jag ville inte bli instängd nästa dag då det säkert skulle komma fler bilar och vändutrymmet var väldigt begränsat. Efter en hel del trixande på den smala parkeringsplatsen lyckades jag  vända ekipaget och ställde mig så att inga bilar skulle kunna ställa sig mellan mig och utfarten. Det är alltid skönt första kvällen när man ger sig iväg. Toalettvattentank och färskvattentank är fulla, batteriet och kylskåp likaså. Nu kan man bara slappna av och sätta på tv och fixa lite mat. Gasolen hade ju tagit slut sist jag var ute men jag hade tidigare i veckan kört till det där billiga stället utanför Ekeby och fyllt på ny gasol. 260 spänn för 11 kg vilket lär vara väldigt billigt. Så, gasolen var också fulladdad. Jag stekte upp lite strimlat nötkött som sen fick koka in i vispgrädde, kryddor och till sist en näve nötter. Till det blev det ett par glas rött och tv. Somnade till sist gott till en bok. Så här såg det ut i morgonljuset dagen därpå. Jag började med att låta katterna gå ut i sina selar och linor medan jag kokade kaffe och värmde upp gårdagens middagsrester till frukost. När jag vaknat till liv lyste solen och det var bara några grader varmt och jag såg fram emot att ta en sväng på en av vandringslederna i området. Först följde jag blå led trodde jag men utan karta i handen så måste jag gått fel någonstans för efter en halvtimme var jag tillbaks vid husvagnen. Jag memorerade nu kartan i huvudet och beslöt att gå alla lederna på en gång. Jag började att gå västerut på vit led sedan byta till gul, sen röd och till sist avsluta med den blåa vilket skulle ta mig tillbaks till husvagnen. Sagt och gjort och iväg igen. En sak som alltid förundrar mig i skogar är när man hittar såna här stenmurar. Är det inte fantastiskt att det funnits människor som mitt ute i skogen någon gång slitit med att bygga såna kors och tvärs. Det måste ju förmodligen varit viktigt en gång men tänk allt slit det inneburit. Jag läste en gång att en bra mur skulle vara ormatät och djävlahög. Den skulle vara lavad så att inte ormars kulle kunna ringla sig igenom och så hög att djävulen inte kunde ta sig över, men vilket slit.... Nu har jag kommit in på den gula leden som går längs med en bäck. Här är skogen orörd sen 50 år och skall så förbli. Träd ligger på marken efter stormar men allt lämnas orört för att djur och natur skall få ha sin naturliga gång. Här var det stundtals lite svårare att ta sig fram men ingen större fara. Tur att jag har bra skor för det var blött och geggigt på sina ställen. Nu har jag lämnat gammelskogen och kommit upp på den röda leden. Här tror man nästan att man hamnat i fjällen någonstans. Myrmark med enstaka låga tallar och björkar. Djurholmen kan verkligen rekommenderas för en dagsutflykt. Här blandas bokskog med granskog. Gammelskog med myrmark och tjärr. Allt i ett så att säga. Nu har jag kommit in på den sista blåa leden. Här är det mest bokskog och riktigt fint så här på hösten. Nedan ser du en bild på en gammal ruin. Tänk, mitt ute i skogen har det någon gång byggts ett litet hus.   Det var hårdare bud förr än idag kan man säga. I alla fall för de gamla. När de lämnade gården till sina barn så var det undantagsstugan som gällde. Här stannade jag en stund med en kopp kaffe från termosen. Det hade varit kul att prata med den där Ingrid om hennes liv på den här platsen. Va, ser du? Där borta skymtar husvagnen och jag är tillbaks igen. Nu fick katterna komma ut igen och jag gick in till datorn i den varmt uppvärmda husvagnen och arbetade några timmar. Fick faktiskt gjort en hel del. Hitta platsen på min karta här.

Allhelgonahelg och jag packade lite jobb, dator, katter och mössa och körde norrut. På lördagen skulle jag till mamma i Båstad men tills dess hade jag inga direkta planer mer än att jag hade lite jobb med mig. Min arbetsplats var stängd torsdag och fredag vilket inträffar några gånger per år och då jobbar jag hemifrån eller som nu bortifrån.... Jag svängde
av E6 vid Margretetorp och körde igenom Hjärnarp och upp mot åsen. Fört blev det en sväng till Västersjön men där hittade jag ingen bra plats att ställa mig på så jag fortsatte upp mot Djurholmen. När jag svängde ner på den smala vägen mot p-platsen hade det redan börjat mörkna och jag hoppades att jag inte skulle få möte på den kanske 1 km långa sträckan. Men, det fick jag såklart ungefär mitt på. Den mötande bilen var juste nog att ta backandet på sin lott så därför slapp jag och vinkade ett tacksamt tack när jag kom fram och vi möttes. Parkeringsplatsen var tom och jag körde in på den och bestämde mig trots mörkret att vända vända bil och husvagn så att jag stod med nosen utåt. Jag ville inte bli instängd nästa dag då det säkert skulle komma fler bilar och vändutrymmet var väldigt begränsat. Efter en hel del trixande på den smala parkeringsplatsen lyckades jag  vända ekipaget och ställde mig så att inga bilar skulle kunna ställa sig mellan mig och utfarten.

Det är alltid skönt första kvällen när man ger sig iväg. Toalettvattentank och färskvattentank är fulla, batteriet och kylskåp likaså. Nu kan man bara slappna av och sätta på tv och fixa lite mat. Gasolen hade ju tagit slut sist jag var ute men jag hade tidigare i veckan kört till det där billiga stället utanför Ekeby och fyllt på ny gasol. 260 spänn för 11 kg vilket lär vara väldigt billigt. Så, gasolen var också fulladdad. Jag stekte upp lite strimlat nötkött som sen fick koka in i vispgrädde, kryddor och till sist en näve nötter. Till det blev det ett par glas rött och tv. Somnade till sist gott till en bok.

Så här såg det ut i morgonljuset dagen därpå. Jag började med att låta katterna gå ut i sina selar och linor medan jag kokade kaffe och värmde upp gårdagens middagsrester till frukost. När jag vaknat till liv lyste solen och det var bara några grader varmt och jag såg fram emot att ta en sväng på en av vandringslederna i området.

Först följde jag blå led trodde jag men utan karta i handen så måste jag gått fel någonstans för efter en halvtimme var jag tillbaks vid husvagnen. Jag memorerade nu kartan i huvudet och beslöt att gå alla lederna på en gång. Jag började att gå västerut på vit led sedan byta till gul, sen röd och till sist avsluta med den blåa vilket skulle ta mig tillbaks till husvagnen. Sagt och gjort och iväg igen.

En sak som alltid förundrar mig i skogar är när man hittar såna här stenmurar. Är det inte fantastiskt att det funnits människor som mitt ute i skogen någon gång slitit med att bygga såna kors och tvärs. Det måste ju förmodligen varit viktigt en gång men tänk allt slit det inneburit.

Jag läste en gång att en bra mur skulle vara ormatät och djävlahög. Den skulle vara lavad så att inte ormars kulle kunna ringla sig igenom och så hög att djävulen inte kunde ta sig över, men vilket slit....

Nu har jag kommit in på den gula leden som går längs med en bäck. Här är skogen orörd sen 50 år och skall så förbli. Träd ligger på marken efter stormar men allt lämnas orört för att djur och natur skall få ha sin naturliga gång. Här var det stundtals lite svårare att ta sig fram men ingen större fara. Tur att jag har bra skor för det var blött och geggigt på sina ställen.

Nu har jag lämnat gammelskogen och kommit upp på den röda leden. Här tror man nästan att man hamnat i fjällen någonstans. Myrmark med enstaka låga tallar och björkar. Djurholmen kan verkligen rekommenderas för en dagsutflykt. Här blandas bokskog med granskog. Gammelskog med myrmark och tjärr. Allt i ett så att säga.

Nu har jag kommit in på den sista blåa leden. Här är det mest bokskog och riktigt fint så här på hösten.

Nedan ser du en bild på en gammal ruin. Tänk, mitt ute i skogen har det någon gång byggts ett litet hus.

 

Det var hårdare bud förr än idag kan man säga. I alla fall för de gamla. När de lämnade gården till sina barn så var det undantagsstugan som gällde. Här stannade jag en stund med en kopp kaffe från termosen. Det hade varit kul att prata med den där Ingrid om hennes liv på den här platsen.

Va, ser du? Där borta skymtar husvagnen och jag är tillbaks igen. Nu fick katterna komma ut igen och jag gick in till datorn i den varmt uppvärmda husvagnen och arbetade några timmar. Fick faktiskt gjort en hel del.

Hitta platsen på min karta här.