Tog med mig husvagnen och körde upp till Ullared. Även om planen är att spara pengar just nu och inte göra onödiga inköp så behöver jag dock lite nytt i klädväg ibland. Jag ställde mig på ställplatsen som kostar 90 kronor och då klockan var sen eftermiddag söt jag upp butiksbesöket till nästa dag. Ställplatsen var full av campingfordon, mest husbilar men även någon husvagn. Min var som vanligt minst. Jag fick ingen mottagning på min lilla tv då jag har en alldeles för dålig antenn men det gör inget. Istället plockade jag i mitt lilla förråd av böcker fram en oläst som jag dök ner i. Senare lagade jag lite mat och hade det bra.
Nästa dag körde jag bort till butiken och jag pallade att vara där en dryg timme. Under den tiden hittade jag lite kläder och kundkorgen som jag bar på rymde allt utan problem. Körde tillbaks till husvagnen och funderade på vad jag skulle göra härnäst. En kompis i Ystad hade hört av sig några dagar tidigare så jag bestämde mig för att rulla söderut och besöka honom. För att vara i tagen att spara pengar var det kanske inte så smart att först köra norrut till Ullared för att där vända, passera hemmet och fortsätta söderut till Ystad men så blev det.
Väl i Ystad körde jag till ställplatsen som är gratis strax utanför stan på vägen mot Trelleborg. Där fanns lediga platser och jag ställde upp mig. Jag stannade där i ett dygn och min kompis kom och hälsade på och vi hade en trevlig kväll med grillat kött och lite av både rom och whiskey.
Sent på kvällen när han gått hem satt jag inne i husvagnen och funderade. Lite påverkad av alkoholen flöt tankarna lätt och det kändes enkelt att vara positiv. Jag tittade mig omkring i min lilla husvagn och tänkte, här har jag allt jag behöver. Jag har skydd mot väder, jag har ombonat och trevligt. Jag har kylskåp för min mat och värme om det blir kallt. Jag har min lilla tv, min dator och kläder i garderoben. Visst kan jag leva så här. Jag har allt jag behöver här, måste jag verkligen ha mitt radhus i Helsingborg också? Huset är fullt av prylar som jag inte använder och det kostar en himla massa pengar att. Just då och även nu när jag skriver detta är jag helt inställd på att fullfölja mina planer på att köpa husbil och bosätta mig där på heltid.
Men, katterna? Jag måste hitta ett nytt hem åt dem. Det är inte rätt mot dem och inte heller mot mig själv att inkludera dem i mina planer. Jag har aldrig gillat när folk som skaffar husdjur plötsligt ändrar sig och inte vill behålla dem längre. Jag tycker att man måste vara ansvarsfull mot djuren man har och har man en gång skaffat dem måste man löpa linan ut. Jag skäms över mig själv men så måste de nog bli, de måste få ett nytt hem.
Någon intresserad av att överta dem? Helst båda såklart då de är vana vid varann. Jag vet att katter är solitärer och de håller sig mest för sig själva. Det händer nästan aldrig att de leker med varann men de äter ur samma skål och använder samma låda och fungerar bra ihop. De är 6 år gamla, en kolsvart kille och en spräcklig tjej som båda är kastrerade. De första åren jag hade dem var de innekatter men numera går de ut och in som de vill. De har väldigt olika personligheter. Killen är oerhört social och fungerar nästan som en hund medan tjejen är lite blygare och försiktigare. Killen går direkt fram till främlingar och hoppar upp i knät och vill bli kelad med medan tjejen smyger omkring och studerar noga i några timmar innan hon kommer fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar