Frihet, jag är på g. På riktigt.

Tweet

Nu är det dags, processen är igång på allvar. Det började för 30 år sedan nästan exakt. Jag jobbade som säljare och och körde 5-6 tusen mil om året och bodde på hotell under nästan alla vardagar. En fredag kunde jag vara i Karlstad och på eftermiddagen körde jag hem till Malmö där jag bodde då för att på söndag kväll eller måndag morgon köra tillbaks till Karlstad igen. Jag hade min hund med mig som nog var sveriges mest hotellvana hund under den perioden. Men jag hade också campingprylarna med mig så ibland stannade jag och vovven där vi råkade befinna oss och campade någonstans under helgen. Det var då jag började fundera på husbil. Hade jag haft husbil hade jag inte behövt köra hem till min lägenhet alls. Då bodde jag ju där jag befann mig. Jag tänkte mer och mer på det där och till sist la jag fram det som ett alternativ för min arbetsgivare. De tyckte att det var en bra idé och insåg att på så vis kunde de också spara pengar. Inga fler dyra hotellnätter och inget onödigt körande med tjänstebilen kors och tvärs igenom Sverige. Det hela sprack dock pga skatteregler. En husbil gick inte att använda som tjänstebil och det ena med det andra. Åren gick och jag ändrade yrke och livsförhållande flera gånger men idén fanns alltid kvar där långt inne i nacken någonstans men det var aldrig riktigt läge. Förra vintern började jag att fundera mer och mer på det igen och jag insåg plötsligt att skall jag hinna med det här, jag är 57 år nu, så är det dags att börja agera och sluta fantisera. Min plan just nu är: Jag sparar alla pengar jag kan, säljer mitt bostadsrättshus, gör av med alla ägodelar och  till våren nästa år flyttar jag in på heltid i min lilla husvagn. Jag fortsätter att spara pengar och nästa höst, om ett år från nu lånar jag resten av pengarna jag behöver,  köper jag min husbil och bosätter mig där. Sådan är planen och jag har just skrivit kontrakt med en mäklare och hoppas på en liten vinst på min bostadsrätt. Jag har börjat att ge bort sådana ägodelar som inte går eller inte är lönt att sälja. Jag måste tillsvidare spara möbler och de inredningsdetaljer som gör sig bra vid visningar av bostaden. Men sen, så fort kontrakt är skriver fortätter jag att sälja det som går och ger bort resten. Under tiden kommer jag också att hinna göra i ordning husvagnen ordentligt och ta dit de saker jag behöver så det bara blir att flytta in när det är dags. Jag har funderat mycket på om jag ska magasinera sånt som jag inte vill göra av med eller hur jag ska göra. Magasin är dyrt och den dan (om den kommer) jag behöver en lägenhet har jag kanske betalt mer i magasinhyror än vad det kostar att köpa nya prylar? Svårt det där. Just nu är jag ändå inne på att hyra något litet förråd för hur som helst måste jag ha någonstans där jag förvarar vinter och sommardäck, förtält till husvagnen, större verktyg jag måste behålla, liten stege när jag behöver rengöra taket mm mm. Jag tror att det finns grejer jag måste fortsätta att äga men som jag inte kan ha lagrade i husbilen så det får nog bli så. Jag har hittat ett uppvärmt förråd på 10 kvm för 500 kr per månad som jag nog får ta. Fast finns det någon som har tillgång till en billig plats där jag kan parkera bil och husvagn, några lådor prylar och där det kanske till och med finns vatten och avlopp för att ställa in en tvättmaskin är jag väldigt intresserad. En stor broms för det här projektet var mina katter. De har varit med i husvagnen ibland men aldrig riktigt gillat det. De vill gå ut och jag kan inte släppa ut dem överallt och det hela gör mig väldigt stressig. Tänk om de slinker ut och jag inte får tag på dem igen och jag inte kan stanna där jag är? Det var mest jobbigt både för dem och för mig. Jag började kasta ut krokar om att mina två sexåringar var tillgängliga för omplacering men insåg att detta blir inte något lätt projekt. Dels tycker jag att om man skaffar djur ska man också ta hand om dem och dels insåg jag svårigheten att hitta ett nytt hem där de skulle få det minst lika bra som hos mig? Men, en dag på jobbet för någon månad sedan snackade jag med en av killarna som jobbar i stallen. Jag berättade om mina katter och han tittade på mig och svarade att att en av hans katter hemma på hästgården dog i somras och han ville ha en ny. What? Vi talade vidare och han sa att han inte ville ha kattungar med de problem de för med sig utan han ville ha en eller två vuxna katter. Kunde det bli bättre? En par veckor senare flyttade Lovis och Love till en hästgård i centrala Skåne. De får bo inne i huset och gå ut och in precis som de vill. Det finns tre vuxna i huset som kan kela och ge mer kärlek än vad jag kunde göra och de har fått det hur bra som helst. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som fick en sådan jättebra lösning för mina katter. Jag kan inte tacka nog, Johan och Eva. Nu är jag på gång på riktigt att switcha till ett minimalstiskt liv utan onödiga prylar och ett hem på hjul. Jag har tagit steg på riktigt för att förverkliga den gamla idén och allt känns bra. Less is more, freedom here I come!

Nu är det dags, processen är igång på allvar. Det började för 30 år sedan nästan exakt. Jag jobbade som säljare och och körde 5-6 tusen mil om året och bodde på hotell under nästan alla vardagar. En fredag kunde jag vara i Karlstad och på eftermiddagen körde jag hem till Malmö där jag bodde då för att på söndag kväll eller måndag morgon köra tillbaks till Karlstad igen. Jag hade min hund med mig som nog var sveriges mest hotellvana hund under den perioden. Men jag hade också campingprylarna med mig så ibland stannade jag och vovven där vi
råkade befinna oss och campade någonstans under helgen. Det var då jag började fundera på husbil. Hade jag haft husbil hade jag inte behövt köra hem till min lägenhet alls. Då bodde jag ju där jag befann mig. Jag tänkte mer och mer på det där och till sist la jag fram det som ett alternativ för min arbetsgivare. De tyckte att det var en bra idé och insåg att på så vis kunde de också spara pengar. Inga fler dyra hotellnätter och inget onödigt körande med tjänstebilen kors och tvärs igenom Sverige. Det hela sprack dock pga skatteregler. En husbil gick inte att använda som tjänstebil och det ena med det andra.

Åren gick och jag ändrade yrke och livsförhållande flera gånger men idén fanns alltid kvar där långt inne i nacken någonstans men det var aldrig riktigt läge. Förra vintern började jag att fundera mer och mer på det igen och jag insåg plötsligt att skall jag hinna med det här, jag är 57 år nu, så är det dags att börja agera och sluta fantisera. Min plan just nu är: Jag sparar alla pengar jag kan, säljer mitt bostadsrättshus, gör av med alla ägodelar och  till våren nästa år flyttar jag in på heltid i min lilla husvagn. Jag fortsätter att spara pengar och nästa höst, om ett år från nu lånar jag resten av pengarna jag behöver,  köper jag min husbil och bosätter mig där.

Sådan är planen och jag har just skrivit kontrakt med en mäklare och hoppas på en liten vinst på min bostadsrätt. Jag har börjat att ge bort sådana ägodelar som inte går eller inte är lönt att sälja. Jag måste tillsvidare spara möbler och de inredningsdetaljer som gör sig bra vid visningar av bostaden. Men sen, så fort kontrakt är skriver fortätter jag att sälja det som går och ger bort resten. Under tiden kommer jag också att hinna göra i ordning husvagnen ordentligt och ta dit de saker jag behöver så det bara blir att flytta in när det är dags. Jag har funderat mycket på om jag ska magasinera sånt som jag inte vill göra av med eller hur jag ska göra. Magasin är dyrt och den dan (om den kommer) jag behöver en lägenhet har jag kanske betalt mer i magasinhyror än vad det kostar att köpa nya prylar? Svårt det där. Just nu är jag ändå inne på att hyra något litet förråd för hur som helst måste jag ha någonstans där jag förvarar vinter och sommardäck, förtält till husvagnen, större verktyg jag måste behålla, liten stege när jag behöver rengöra taket mm mm. Jag tror att det finns grejer jag måste fortsätta att äga men som jag inte kan ha lagrade i husbilen så det får nog bli så. Jag har hittat ett uppvärmt förråd på 10 kvm för 500 kr per månad som jag nog får ta. Fast finns det någon som har tillgång till en billig plats där jag kan parkera bil och husvagn, några lådor prylar och där det kanske till och med finns vatten och avlopp för att ställa in en tvättmaskin är jag väldigt intresserad.

En stor broms för det här projektet var mina katter. De har varit med i husvagnen ibland men aldrig riktigt gillat det. De vill gå ut och jag kan inte släppa ut dem överallt och det hela gör mig väldigt stressig. Tänk om de slinker ut och jag inte får tag på dem igen och jag inte kan stanna där jag är? Det var mest jobbigt både för dem och för mig. Jag började kasta ut krokar om att mina två sexåringar var tillgängliga för omplacering men insåg att detta blir inte något lätt projekt. Dels tycker jag att om man skaffar djur ska man också ta hand om dem och dels insåg jag svårigheten att hitta ett nytt hem där de skulle få det minst lika bra som hos mig? Men, en dag på jobbet för någon månad sedan snackade jag med en av killarna som jobbar i stallen. Jag berättade om mina katter och han tittade på mig och svarade att att en av hans katter hemma på hästgården dog i somras och han ville ha en ny. What? Vi talade vidare och han sa att han inte ville ha kattungar med de problem de för med sig utan han ville ha en eller två vuxna katter. Kunde det bli bättre? En par veckor senare flyttade Lovis och Love till en hästgård i centrala Skåne. De får bo inne i huset och gå ut och in precis som de vill. Det finns tre vuxna i huset som kan kela och ge mer kärlek än vad jag kunde göra och de har fått det hur bra som helst. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som fick en sådan jättebra lösning för mina katter. Jag kan inte tacka nog, Johan och Eva.

Nu är jag på gång på riktigt att switcha till ett minimalstiskt liv utan onödiga prylar och ett hem på hjul. Jag har tagit steg på riktigt för att förverkliga den gamla idén och allt känns bra.

Less is more, freedom here I come!